Alla har vi nån gång "gjort slut" med en kompis. Och alla vet hur ont det gör. Det är som att förlora en kroppsdel. Det är som att förlora en fot eller en tumme. Ett tag är man som förlamad och man kan inte på grund av den där saknade foten och skriva ute en tumme tycks omöjligt. Men människor är fantastiska varelser, tillslut lär i oss att gå utan fot och vi lär oss skriva utan tumme. Men det jag ibland oroar mig för är att mina vänner ska försvinna. För jag har redan blivit av med händer och fötter och jag vill få behålla resten av min kropp. Det är ju inte så att jag hela dagarna varje dag går och oroar mig för det här. Nej det är mer sällan än ofta. Och tack vara en person så oroar jag mig mindre och mindre för det här. För jag vet att hon alltid kommer finnas det! Och det ger mig ett lugn.

Postad i Vem är jag?