Känns ibland som att jag att jag inte räcker till. Räcker inte till för mig själv, räcker inte till för mina vänner. Känns som att allt jag gör blir halvgjort. Som att det inte är nog. Jag försöker säga att det ordnar sig, säga att allt löser sig. Försöker avar den starkare. Men ibland behöver jag få vara liten och svag, få vara den som får höra att det löser sig. Slippa vara den som fixar allt. Få vara den som får saker fixade åt sig. Men så kommer det nog aldrig bli. Jag har alltid varit den som fixar, den som ordnar, den som säger att det löser sig. Men jag vill ha någon som säger att det löser! Någon som ger mig en kram och ser till så alla mina problem försvinner.

Postad i Tankar som snurrar runt